DETTA ÄR AMANDAS HISTORIA OM SIN PANIKÅNGEST

jag vet inte hur ja ska kunna återberätta allt, jag har försökt skriva ner
allt, men de går inte helt enkelt. Inte de med mitt ex. De de var en
extrem jobbig period på Psykakuten bl.a.
De var läkaren där som berättade hur vi skulle hantera situationer
som den.
Eftersom jag lyssna och var med så förstog jag att de enkla var att
lugna ner min dåvarande kille.
Nästa panikatack var ännu värre och de var då mitt ex började
skada sig själv, utn att veta om de själv då han inte var medveten
om vad som hände.
Jag tog tag i han, skrek och grät och fick han lugnare, och berättade
som de var.. "du har en panikatack. vi måste in till Psyk om du fortsätter."
Efter ngn timma hade han lugnat sig.
Men ca 6 timmar av dan var som bortraderat från hans minne.
Man förstår då hur illa de var.
Vi slapp åka in till psyk, men fick en tid hos en läkare och psykolog.
Med mediciner blev de bättre, men inte för vårt förhållande då man
ändras en del, kärleken från hans sida började avta och som
biverkning så försvann även sexlusten. De blev som panik från hans
sida på ett annat sätt, ett mer kontrolerat.
I måndags gjorde han slut med mig, då mina känslor är enorma så
var de bara för mig att inse att de inte gick att rädda.
ca 1 vecka innan ville han ta en paus.

Jag fick panikatacker under pausen, jag viste att min älskade försvann,
min bästa vän, och mina bästa vänner som är hans "igentligen" i all
panik så insåg jag, nej detta går inte att rädda.
3 år var som borta, 3 underbara år.

De jag gjorde då var att jag faktikt skapade en blogg, en privat sådan,
som ingen annan än mig har sätt.
skrev dag för dag, tog kontrol, satte upp en lista att göra.
efter att de var slut så sluta jag faktiskt skriva i den, såg ingen idé att
må dåligt mer. Vi skildes som vänner, och jag skrev inge mer.
jag pratade med en kompis, dan efter gick vi en nattlig promenad och
prata om grejer, allt var lungt, de var som om ja kommit över han
redan.. insåg att en gammal vänn till mig var inne på Facebook och
vi börja prata, och insåg att båda mådde dåligt.
Nästa vecka ska vi ses och ta en öl tsm och prata en massa..
jag började söka jobb och leta hus DIREKT efter allt hände.
Och allt känns som om de kasnke löser sig.

Att allt löser sig och att ha den känslan är som om att all panik flygit
ur mig.
Borta med vinden med ett par enstaka sömnlösa nätter med onda
tankar..

att allt löste sig är ett under, kasnke behövde jag bara flytta från
landet där jobb inte var möjligt och jobba med mitt egna?
Nu konsenterar jag mig på mitt framtida företag www.asp-design.se
samt köprkort/bil och hus.

När jag har allt de.
kommer jag må super, de vet jag.
hade de inte vart för psykläkarens ord hadde jag nog inte funnits
här idag.

Detta är bara en del från vad jag upplevt och har panikångest ifrån,
har även problem med min pappa då han valde sin tjej före mig
och min lillebror för tre år osv.

Du fick rätt mkt nu.. väldigt luddigt allt med må jag tro. ;)